'

---

Jag har varit med om relativt lite i just det här ämnet. Det har egentligen aldrig varit mig grej, jag har liksom gillat någon på avstånd och sakta men säkert så har känslorna svalnat. Jag har aldrig dristat mig till att ta kontakt med någon av dessa, jag har bara tyckt att det hade varit onödigt eftersom jag vet att den andra som jag gillar inte gillar mig tillbaka. Men då bara för att jag en gång ville veta hur det skulle gå om jag kontaktade denna fantastiska person så har jag bara fallit mer och mer, hårdare och hårdare mot asfalten. Jag hade ingen aning om att kärlek kunde vara så svårt. Även om jag är 15 år sen april så betyder det inte att jag är bäst på det här, nej snarare tvärtom. Men jag är ju så udda och knäpp så att jag blir bara mer och mer intresserad av den här underbara kille ju mer tiden går. Kärlek växer visst med tiden. Om någon kunde ha sagt det till mig tidigare, då hade jag nog aldrig gett mig in på det här. Fast även om allt kan kännas ruttet och surt, så har jag några goda och roliga upplevelser som får följa med mig. Jag har blivit mycket mer mogen och har lärt känna mig själv mer och mer. Jag har skaffat nya kompisar och delat roliga minnen med dem. Jag har varit på min alldeles första högstadie fest och pratat med en massa människor helt skamlöst. Jag har kommit ur mitt skal, eller min bubbla av isolation. Men det allra finaste är att jag har upplevt en känsla som bara kan beskrivas med ett ord. Kärlek.

---

Jag kan nog inte precis säga att jag ska släppa taget men jag tänker lösa på tyglarna och låta dig cirkulera. Mitt hjärta börjar undrar om du någonsin kommer att flytta dig, eller om du kommer tillbaka. Men jag kan säga att tills dess du bestämmer dig så kommer jag att stå här, kommer inte att flytta mig. Kanske att du kommer tillbaka till platsen där vi först möttes, jag står där då. För dig. Med känslan av Kärlek.