being honest

Jag dör på samhället nuförtiden. Det är pengar hit, katastrof dit, död här och panik där. Kaos helt enkelt. Så nu sitter jag här, på en stol som knarrar med en mattelärare i bakgrunden och skriver att jag dör på samhället. Varför kanske ni undrar... Jo det ska jag förklara för er.
Samhället idag, eller världen som helhet kanske, håller på att fallera och rasa samman. Detta är för att det fokuseras allt för mycket på det negativa runt omkring oss. De som skriver, de som pratar, de som överhuvudtaget på något sätt kommunicerar med omvärlden - Försöker de provocera folket? Försöker de helt ärligt skapa kaos?
Det hade varit trevligt att veta men jag orkar inte forska i det. Kontentan är att samhällets kaos speglar sig i min klass. Den håller på att gå under nästan. Det är "störningsinfo" som sprids hejvilt, blickar som kastas brutalt mot andra, ord som sårar, slag som tårar. Haha jag lyckades till och med få in ett rim. Men vart finns jag i den här sörjan? Mitt i gröten må jag säga. Jag är bland annat ett störningsmonent, OCH en som får reda på allt. Har jag något emot personer som berättar skit om andra som de stör sig på? Nej det har jag inte. Det jag däremot stör mig på är att de inte kan ta sig samman och ta itu med problemen själva. KONFRONTERA FÖR FAN!
Kanske inte med vapen och skapa krig, men snälla. Säg till den personen som orsakar problem eller störning oh diskutera med den.
Visst, prata med mig om allt, jag gillar att lyssna, men lägg inte allt på mig i förhoppning om att det ska lösa sig. Samhället borde göra samma sak, diskutera sig fram till svar som inte skildrar krig, katastrof och allmänt kaos. Jag avlider HELT ÄRLIGT på alla rubriker där det står: MORD I BLACKEBERG, FINANSKRIS SKAPAR PANIKARTAD EPIDEMI etc. Jag orkar inte.
Hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0