There is always a first...
Så nu sitter jag här på tunnelbanan och försöker irriterat komma på
vart all min tid tar vägen... Tisdagar brukar slukas av träning men
jag måste väl ändå hinna något annat än det? Jag har ganska mycket
att göra nämligen.... Jaja musiken har i alla fall kommit fram så jag har
något att se fram emot, bara inte tjejerna bestämmer sig för att sätta
sig på tvären igen så blir allt lugnt!
Om det ser knäppt ut, det här inlägget alltså, är de för att jag skriver
på mobilen. Hoppas det är läsbart åtminstone!
Kommentarer
Trackback