There is always a first...

Så nu sitter jag här på tunnelbanan och försöker irriterat komma på vart all min tid tar vägen... Tisdagar brukar slukas av träning men jag måste väl ändå hinna något annat än det? Jag har ganska mycket att göra nämligen.... Jaja musiken har i alla fall kommit fram så jag har något att se fram emot, bara inte tjejerna bestämmer sig för att sätta sig på tvären igen så blir allt lugnt! Om det ser knäppt ut, det här inlägget alltså, är de för att jag skriver på mobilen. Hoppas det är läsbart åtminstone!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0